Jo det är faktiskt sant. Jag har börjat träna på riktigt. Riktig hardcore-löpning. Okej inte så hardcore kanske men ändå. Och nu när jag har sprungit i ett par dagar har jag insett att det inte är så extremt hemskt som jag först tyckte.

Jag tycker faktiskt nästan att det är... okej vi kanske inte ska säga roligt, men det är faktiskt en helt okej träningsform. Och jag kan vara riktigt lat, så det här är ett ganska stort kliv framåt för mej, haha. VAR STOLTA! Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma, då jag med hela mitt hjärta hatat löpning ungefär alltid.

Nu gäller det bara att hålla i vanan....

---

Vad har vi då lärt oss av det här? Kanske att man ska försöka att ge allt/alla en chans, utan att döma det på förhand. Att prova något på riktigt innan man ger upp. Och att om man vill så kan man. Med inställning kommer man långt. Det är ialla fall så det verkar.

peace