De här idealen som vi matas med idag är ju egentligen helt orimliga när man tänker på det. Men när man har hört dem tillräckligt många gånger, så tror man att det är så man måste se ut. Jag gör det också.

Om du är kvinna så förväntas du ha en slimmad kropp med en platt mage och smala lår och armar. Förövrigt bör du som kvinna också se till att du har fin hy och gärna en solbränna på det också, så att du kan träna i bara sporttopp och korta shorts. Du ska vara stark, men du ska inte ha för stora biceps, för det är en manlig egenskap. Benstyrkan ska gärna också vara på topp, men det krockar ju lite med att du sedan efter träningen ska gå omkring i korta shorts eller en kort kjol med smala slanka ben utan benmuskler. Ser ni ironin?

Det är helt normalt och naturligt att kvinnor inte är pinnsmala. Där var ordet. Naturligt. Idag ska man helst se så onaturlig ut som möjligt, för då har man lyckats. Detta ideal är så inpräntat i kvinnors, unga kvinnors och flickors hjärnor att det inte längre hjälper att säga att det är okej att inte vara perfekt. Att det är normalt att inte vara det. Att det är operfekt som man ska vara. För vi tror inte på det ändå. För även om vi är emot alla dessa ideal så träffar de oss alla för eller senare, för de lömska idealen hittar alltid någon svag punkt på oss. Och då slutar de inte att peka på felen förrän vi upptäcker dem själva och fortsätter att peka på dem på egen hand. För tillfället pekar idealet på min mage, och jag har just börjat peka på den själv. Det är oerhört frustrerande, för när man väl har börjat peka kan man inte sluta. Man blir besatt. Hur ofta man än säger att det är okej att inte vara jättesmal, så pekar man ändå. Och det är jättedumt, jag vet.

Men ändå står vi där framför spegeln och stirrar oss blinda på magen och lovar oss själva, att när snön är borta, så ska vi ut och löpträna. Och då ska magen bort. Och då ska vi äntligen känna oss nöjda med oss själva och vi ska våga byta om i ett omklädningsrum utan att dra in magen så mycket vi kan och utan att skämmas över att vår rumpa är för stor. Och antagligen så kommer vårt liv bli perfekt, bara magen blir lite mindre. Vi kommer antagligen att bli lyckligare människor också, för att alla kvinnor i media som är sådär smala och vackra ser alltid så lyckliga ut. Allt kommer att bli perfekt, bara den där magen blir lite mindre. 

Jag hoppas ni ser sarkasmen i detta sista stycke. Inte kommer man att bli en lyckligare människa för att man är smal, men det är det media vill få oss att tro.



må bra nu!

peace

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.

Kanske har många av er redan sett videon, men för er som inte har gjort det, gör det. Den handlar om Joseph Kony som för många år sedan startade en rebellrörelse i Uganda. Han kidnappade barn och gjorde dem till soldater eller sexslavar. Han fick dem att göra hemska saker. Och han håller fortfarande på idag. Idag blir barn kidnappade och utnyttjade.

För att stoppa honom måste vi sprida hans namn så att alla vet vem han är, så att myndigheter och folk med höga positioner som kan få Kony gripen förstår att folk i världen bryr sig om detta och vill att han stoppas, annars kommer de att lägga ner fallet. 

Jag bryr mig inte om alla sidor på Internet och på Facebook som säger att organisationen som har gjort den här filmen för att stoppa Kony inte är seriös. Jag tror på dem, och om du tittar på videon är jag 98 % säker på att du kommer att göra samma sak. 

peace

 

Idag följde jag med min pappa på en studiecirkel för invandrare som lär sig svenska osv. :D Min pappa hade föreläsning kan man säga. Det var verkligen jätteintressant att prata med folk från olika kulturer och med olika språk och religioner! 

En kvinna från Mellanöstern sa till mig att om jag hade gått ut i hennes hemland med mitt hår sådär (typ snett rakt upp på huvudet) så hade polisen klippt av det. Klippt av det. Hon sa att man inte fick se ut så. Tjejer måste ha slöja utomhus, och om jag förstod henne rätt så fick inte killar heller ha en sådan frisyr som jag har. Varför vet jag inte.

Det här gör mig så bekymrad. Att folk inte får se ut hur de vill, att man inte har den rätten överallt. Det borde ju vara en självklarhet, men det är inte så. 

Och idag diskuterade de körkort, och det faktum att man måste göra provet och teorin på svenska. Fanns i vissa fall på engleska också tror jag. Men detta hindrar många invandrare från att ta körkort, då de inte kan förstå språket så bra. Varför får de inte ta körkort på sitt eget språk?? Är det verkligen för mycket begärt att det i allafall finns en tolk på körskolor? Och om man inte kan ta körkort är det också svårt att få jobb. Det blir ju en ond cirkel. Jag hatar sådana här orättvisor. Bilkörning är ju inte på svenska, det är på bilspråk, och då spelar det väl ingen roll vilket språk man tar kursen på?? :bigeyes:

---

Åh jag vill följa med till cirkeln igen, det var ju superspännande. Plus att jag tränar lite spanska då också På samma gång, då där jobbar två sydamerikaner!  [de pratar spanska i Sydamerika för den ovetande] ;)  

peace guys♥